Vem är tanten?

Det har flyttat in en tokig tant hos mig! Hon bara finns där. Hon verkar lida av spegelmani, vilket är något jag aldrig hört talas om, utom när det gäller en del tonåringar.
Hur som helst. När jag går till spegeln för att måla mig ställer sig den där tokiga tanten framför mig! Där står hon med sitt rynkiga ansikte och ansats till dubbelhaka och med bilringar runt midjan och vägrar flytta på sig. Jag har skrikit åt henne att gå sin väg men hon bara skriker tillbaka. Det blir hon inte vackrare av. Det har gått så långt att jag slutat med makeup, utom lite mascara, puder och läppstift som jag målar på i blindo, så att säga. Tanten sätter också på sig läppstift ibland, en gräll röd färg, som flyter ut i rynkorna runt munnen.
Hon ger sig tydligen på min garderob och ändrar mina kläder. Jag har smal midja, jag har fått många komplimanger under åren, men hon syr in kläderna så det stretar förfärligt när jag försöker tränga mig in i dem.
Mina papper kastar hon bort och hon flyttar på allt tills ingenting finns där jag vet att jag placerat det. Hon köper hem kakor och snask, vilket hon inte borde göra eftersom hon har problem med vikten. Jag kan unna mig lite emellanåt, men det verkar som om hon glufsar i sig det mesta. Jag har för vana att ha en flaska vin i kylen för det är ju så nyttigt att ta ett glas till middagen. Nästa morgon är flaskan tom, så hon har problem på det området också.
När jag i en affär försökte be om kläder i min storlek tittat expediten konstigt på mig. Tanten hade tydligen varit där också. När jag till slut fick på mig ett snyggt svart litet nummer och gick till spegeln var det samma visa; tanten ställde sig framför mig och hade en likadan klänning. Behöver jag tala om att hon såg löjlig ut i den!
Hon har konstrat med telefonen så att den sällan ringer och telefonsvararen tar inte emot meddelande. Jag vet ju att jag är ganska populär. Det har jag alltid varit och karltycke har jag också. Men sen tanten flyttade in hör jag sällan från någon. Så jag tittar på TV men där har hon varit framme och gjort bilden suddig och skruvat ner volymen så att jag knappt hör om jag inte skruvar upp den. På sistone har hon roat sig med att knöla till madrassen, så när jag vaknar känner jag mig stel och har ont både här och där. Ibland flyttar hon om möblerna så jag går rakt på en stol som inte står där den alltid stått. Fula och ömma blåmärken är resultatet.
Men det värsta av allt är att hon tydligen sprungit runt och pratat med vänner och bekanta till och med folk i affärerna här omkring. De får alla så bråttom när dom ser mig. Om jag vill småprata så mumlar de ofta något i stil med:-Jaja, det där har du ju redan berättat. Höredu, förlåt mig men nu måste jag springa.
Jag vet ju att jag alltid ansetts som en sällskapsmänniska, ganska spirituell faktiskt. Men den där tanten har lyckats göra mig osynlig! Vad ska jag ta mig till?
Om det är någon som vet varifrån tanten kom, var snäll och meddela mig snarast!
För om jag inte blir av med henne...ja då måste jag nog tänka på att flytta.
Vem är hon den där tjocka tanten, som gör livet så surt för evigt unga?????

Lite så här var det bara en dag när jag upp täckte att: Shit! Jag är fan inte 25 år längre...
Som en liten chock och det tar lite tid att vänja sig vid Gafflan bara.