Försäljare.

Följande konversation utspelades i går per telefon mellan Gafflan och Erik.
-"Hallå det är Gafflan."
-"Hej det är Erik är X hemma?"
-"Ja, men han kan inte ta telefon just nu. Kanske jag kan hjälpa till, jag är hans fru?" (han har krånglat in sig på ett bökigt ställe för att dra slang till elkablar, man stör inte om det inte är extra viktigt)
-"Nej, jag har ett specialerbjudande till X."
-"Var ringer du i från?" (vi har nämligen NIX)
-"Jag ringer från banken."
-"Vilken bank!?"(som om vi har så många olika...)
-"SEB." (ok det är vår bank)
-"Jag sköter all ekonomi här hemma så det är nog lika bra att du tar det med mig ändå."
-"Vi har vår sekretesspolicy att tänka på så det går inte. Jag måste ha hans godkännande innan jag kan tala om för dig vad det är för erbjudande." (omyndigförklarad av en högst 22-årig kille)
-"Vadå, har han hemliga konton som inte jag känner till?"
-"Nej, men vi har vår policy."
-"Vi är ju gifta vad är problemet?" (jag är extremt irriterad och fientligt nu)
Nu måste jag göra ett förtydligande för killen i telefonen som innebär att tala om för honom att alla spar-/lönekonton tecknas i bådas namn, var för sig. Likadant är det med skulden på fastigheten eftersom vi äger hälften var. (allt ditt är mitt och allt mitt är ditt)
-"Som sagt vi har vår policy. Jag kanske kan ringa en annan dag?"
-"Ja kanske det du kan prova med aldrig."
Aldrig i hela mitt liv har jag blivit så irriterad som på denna yngling och paragrafryttare. Detta är nackdelen med att sitta på ett callcenter/backoffice och ringa efter listor där man inte har någon som helst lokal-/personkännedom! Jag har nämligen ett förflutet inom bankväsendet och vi satt och ringde till våra lokala kunder från vår lokala bank så att när man pratade med varandra blev det personligt och trevligt inte irriterat och agressivt.
Var även tvungen att fråga min man om han hade hemligt sparande i banken. Nä, det hade han inte. Sa han i alla fall...