Änglamamma.

I går firade vi en speciell födelsedag.
Vi firade att det var 16 år sedan vår son föddes.
Han blev bara 5 dagar gammal.

Jag har funderat mycket på hur livet skulle varit med honom i vår familj. Vilken personlighet han skulle haft och intressen, egenskaper, talanger. Vilken ung vuxen han skulle vara nu, i dag.

Sorgen över ett förlorat barn finns alltid med mig fast märkligt nog också lyckan.
Lyckan över att ha haft honom ett kort ögonblick att ha fått hålla honom i min famn, lukta, smeka, känna...
Det svåra var att släppa taget, att gå vidare i livet.
Jag har lärt mig leva utan honom. Nu lever jag med honom. Han är en del av min vardag och mitt liv.
Han finns ju alltid med mig, alltid i mitt hjärta.