Jag beundrar alla cancersjuka kvinnor som gång efter annan drabbas av motgångar i sin sjukdom, som kommer tillbaka, som är sprudlande personligheter, som är starka, som har mod att visa sin sorg eller besvikelse över att kryssningen på livets hav har en massa grund och blindskär. Kvinnor som vågar gå i land och bara låta livet gå och göra vardagen mitt i all sjukdom. Kvinnor som är mammor, äkta makar, kollegor, arbetskamrater, vänner och bekanta.
Jag har träffat en i dag, en kvinna som nu kämpar sin andra strid mot elaka celler. Varje dag ser jag henne och den andra kvinnan som just avslutat sin andra strid men än så länge klarat det. Hon vann mot sin fiende, hoppas allt går bra för det är ett litet samhälle vi bor i och förlusten, saknaden och sorgen blir för stor. Så stor...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar