tisdag 27 januari 2015

Livet.

Januaridepp med ångest i bakhasorna. Liiiten förhoppning om vår då dagen faktiskt blivit längre. Fågelkvitter om man vill höra det. Jag hör det. Och jag tänker att jag måste skärpa mig. "Ta tag i saker och ting" som det heter. Örfilar mig själv men vaknar inte. Likt ett snurrande hamsterhjul eller moment 22 har fastnat i en loop av jobbigheter. Blir vansinnigt irriterad på mig själv för att jag inte kan (eller kanske är det att jag inte vill) hitta en väg till ett punkt där jag kan känna mig tillfreds hela tiden eller åtminstone tycka att jag duger. Jag blir uppgiven och undrar när jag ska bli påkommen.
Är det vanligt att gå runt och känna sig som en bluff?
Borde jag gå i terapi?
Nej, ni behöver inte svara på frågorna. Det är sådana jag ställer mig själv. HELA tiden.


6 kommentarer:

Åsa sa...

Kram på dej! och hoppas du snart mår bättre <3
Jag äter stark D-vitamin över vintrarna för att klara mig- ett tips!

Ezter sa...

D-vitamin ska man inte experimentera med själv, men man kan ju ha brist. Yngsta hade det och det ger en himla massa symptom. Precis som allt annat... Hoppas du piggnar till och kommer rätt i tankarna!

I will not keep calm and you can fuck off sa...

jag kan svara ändå, vi är många som ställer oss de frågorna. För många. Men ändå en slags tröst att man inte är ensam om det. Kram, du är bra!

Den där tjockisen sa...

Att läsa det där är som att plötsligt vara inne i sitt eget huvud, fast på en helt ny plats. Jag tycker att vi alla gemensamt kan konstatera att det är fullständigt normalt!

Cina sa...

Känner igen de där frågorna. Precis som så många andra. Man kan ju undra varför. Egentligen. Men skönt att inte vara ensam om att vara undrande.

Hökis sa...

Det där var ett väldigt"har-jag-skrivit-detta-inlägg" igenkännande...
Kram