tisdag 2 december 2014

Nu ger jag mig in i skoldebatten.

Vi matas med larmrapporter om den svenska skolans oduglighet och elevernas låga kunskapsnivå.
Senast idag är det en artikel i Aftonbladet. HÄR kan ni läsa den om ni vill.
Enligt den är skolan ojämlik, har brist på disciplin samt har dåliga lärare.

Well.

Jag kan av egen erfarenhet säga att ojämlikheten finns i allra högsta grad. Har man barn med funktionsnedsättning t ex (yngsta har dyslexi) får man fan skrika jävligt högt, hela tiden, jämt och ständigt, för att överhuvudtaget få hjälp. Det pågår ännu kan jag meddela! Hur man orkar är väldigt individuellt men jag vill ju att mitt barn ska kunna nå samma kunskapsmål (lika lätt?) som alla andra ungar utan funktionshinder.

Disciplin: Det här tycker jag är en uppfostringsfråga. Det ligger på föräldrarna att utrusta barnen med vett, etikett och att ta ansvar för sig själva och där ingår tidspassning. I vår familj meddelar man om man är sjuk, inte kan komma till ett möte eller om man är sen. Tyvärr lider både vi (som familj) och samhället av "låt-gå-mentaliteten" som råder när det gäller slika saker. Oändligt många är praktikanterna på mitt jobb som skiter i regler, uteblir eller går hem tidigare utan att meddela.
Många tycks också tro att skolan ska fixa det dom som föräldrar missat i uppfostran och det kan säkert vara så att skolan kan?/borde?/ska? hjälpa till att fostra. Jag vet inte. Ta t ex sådant som etik, moral och värdegrunder. Det kan det inte tjatas nog om tycker jag.

Dåliga lärare: Jag är tveksam till om det egentligen finns några riktigt usla lärare. Jag skulle hellre dela upp dom i motiverade och omotiverade lärare. Jag har erfarenhet av båda sorterna. För tillfället har min yngsta två "omotiverade" lärare. En har blivit föremål för utredning och övervakning hos rektor. Vi är många föräldrar och elever som har stora problem med hur hen undervisar. Resultaten syns ju på proven och i vad barnen berättar när dom kommer hem. Ibland i tårar. Därför får inte den läraren vara ensam med klassen utan måste ha en extralärare med sig, annars tar vi barnen från lektionerna. Det brinner lite i knutarna nu. Ämnet ger slutbetyg till våren. Mer än hälften av eleverna har knappt E (godkänt) i ämnet... Tur att RUT-avdraget för läxhjälp finns kvar. Än så länge.
Dom "motiverade" lärarna orkar inte. Dom bränner ut sig. Drunknar i ansvar, administration samt att vara närvarande för eleverna och i att vilja för mycket. Två sådana har yngsta haft varav den ena var en av hennes klassföreståndare.


Jag måste passa på att säga det också att skolan och dess lärare faktiskt gör ett fantastiskt jobb som peppar, inspirerar, engagerar och motiverar, som gör roliga och intressanta lektioner, som tänker utanför ramarna och matar eleverna med rätt tänk och verktyg att söka kunskap. Det är så lätt att fokusera på det negativa men det finns så mycket som är positivt! Just saying.

Pöss på er.

2 kommentarer:

Ezter sa...

Jag håller med. God uppfostran får man hemifrån. Sen tycker jag att lärarna måste få ryta till ordentligt, ta den där skitungen som jämt sabbar, i kragen utan att bli anmäld!
"Tyst i klassen" existerar inte längre. Det är fel, tycker jag.

Stina sa...

Så kul, äntligen hittade jag tillbaka till din blogg :-)

Välkommen till mig.

http://stinasbucket.blogspot.se/