tisdag 18 september 2012

Tisdag.

Hos familjen Gafflan finns en del enkla regler eller jag ska nog säga att det bara finns en.
*Är man sjuk och hemma kan man inte gå ut*
Nu har det krånglat till sig här förstår ni. Vi lider matbrist. Nej, inte så att vi svälter men det är fan inte långt borta. Hade det inte varit för att jag ska till jobbet i morgon skulle jag utfört experimentet "Hur långt kan det gå" för att helt enkelt ta reda på om övriga familjemedlemmar hellre svälter sig än att tar sig till affären självmant och utan påtryckningar från mig. Maken kan ju av medicinska skäl inte svälta sig och jag sitter här och funderar på hur det skulle bli om han rotar runt i köket med ett blodsocker som knappt är mätbart och på jakt efter något ätbart. Att då förklara för honom att han själv valt att svälta sig ser jag inte som en lysande plan. Alla ni som lever med diabetiker vet att vid lågt blodsocker ändras personligheten från normal människa till nivå Hulken och då håller man sig undan. Faktum är att jag hellre stoppar huvudet i getingbo.

Det var dagens lilla fundering.

Pöss på er.

5 kommentarer:

Fru Venus sa...

Lågt blodsocker hos en diabetiker är lika kul som en finne på skinkan! Döttrarna har väl handlat? Kvällspöss!

Fru H sa...

Har aldrig upplevt lågt blodsocker hos en diabetiker men förundras över att vissa saker tycker familjen är självklara att det ska bara finnas. Nä, när man är sjuk ska man inte gå ut. Den regeln har vi hemma hos oss också.

Singelmamman sa...

Jag skulle aldrig gå ut. Brukar jag tänka. Så gör jag det ändå. Och diabetiker ska man nog vara snäll med när de har lågt blodsocker. Tror jag.
Men man ska också vara snäll mot sjuka och trötta mammor.
Krya på dig! Och vila.

Åsa sa...

Det är nog bäst du köper hem lite mat åt gubben...

Mallan sa...

Kan du inte ge väl vald familjemedlem en lista på vad som behövs och skicka dem till affären? Kram