onsdag 24 november 2010

Jag ÄR knäpp och HAR teflonminne.

Maken gick för att hämta in mer golvpaket häromdagen och jag skulle hålla upp dörren för honom...lovade jag.
Uppdraget glömde jag ungerfär samtidigt som han gick ut genom dörren, så därför låste jag när jag stängde efter honom. Snacka om att bli jätteförvånad när det ringde på dörren några minuter senare och maken stod på utsidan...
Vi kan säga att han var inte ett dugg förvånad utan snarare...sur.
Pöss på er.

6 kommentarer:

Fru Gårman sa...

Hahaha... känner igen det där på något vis! :)

Fru Venus sa...

*asg* DET hade jag velat se :-)))

Agneta sa...

Hahaha! Det där kunde vara jag...

kvinnan med koftan sa...

hahahaaa Underbart!

Anonym sa...

Hahaha, minne som en guldfisk. Simmar ett varv i skålen och utbrister varje gång, här har jag aldrig varit förut!!;)

Stockholm Under Ytan sa...

OK