Yngsta, jag och magister O och speciallärare A på utvecklingssamtal.
Varför ska allt hända i sjätte klass? En termin kvar innan yngsta börjar sjuan och äntligen eller slutligen ska hon få ljudböcker när dom har "läs en kvart om dagen" i läxa. Hon har ju dyslexi! Kunde hon inte fått detta redan i fjärde klass och sluppit sura miner, gråt och förtvivlan från både barn och föräldrar. Hon kunde sluppit känslan av otillräcklighet, "jagärdumihuvudet".
Vi får gilla läget och göra det bästa av situationen.
Lite ljus i mörkret dock, hon har höjt sin ambitionsnivå överlag och socialt funkar hon jättebra. Det är inte att förakta. Idag är det inte bara betyg som gäller man ska ju ha social kompetens också och det har hon.
Sen är hon ju väldigt bra på engelska och det uppmuntras! Det är väldigt viktigt för hennes självförtroende att få höra att hon i alla fall är bäst i något ämne.
Så hade vi (yngsta alltså) TR-visning hos tandläkaren. Det har pratats tandställning i några år (hon har lite dåligt med plats till sina tänder) men vid besök av speciallist visade det sig att det kanske inte alls var nödvändigt utan det kunde eventuellt regleras när hon blev äldre (typ 17 år) om överhuvudtaget. Det är inte jätteviktigt att alla tänderna sitter spikrakt, sa specialisten.
Det tycker inte jag och yngsta heller men för säkerhets skull ska vi kolla igen om något år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar