torsdag 22 oktober 2009

Frustration.

Det ska jag avsluta med innan jag ska sova.
Nu får jag hoppas att jag inte trampar på några ömma tår men jag blir lite trött om man säger så.
I fyra år skrek jag på hjälp till min yngsta dotter, hjälp i skolan. Utredning, utredning, prat, prat, sammanträden och ännu mera prat. Psykolog. Nej, dum i huvudet är hon inte och fattade inte vad hon skulle prata med den människan om hon hade ingenting att säga där.
Äntligen diagnos. Dyslexi och lätt koncentrationsstörning.
Tack så mycket.
Jag gillar verkligen dom lärare hon har i skolan men ...
Dom kör högläsning i skolan lite då och då. Stående läxa i två veckor måndag- fredag, läs högt en kvart om dagen! Det låter ju så käckt och trevligt. Så får man en lapp att fylla i hur många sidor man läst varje dag och vilken/vilka böcker man läst.
Nej tack, har jag sagt så många gånger! För det första är det enormt stressande och förnedrande för en liten människa (i puberteten) att behöva redovisa sina tillkorta kommanden offentligt. För det andra blir hon så stressad av läx högläsningen att t ex läsa fyra sidor kan ta en kvart för hon fastnar på varje ord. Sådana läxor slutar alltid i tårar hos oss båda. Hon behöver extra tid och när hon läser högt utan press för mig eller någon annan går det hur fint som helst! Vi (läs jag) kommer att bli utfrågad, som vanligt, varför vi inte har gjort si eller så för det är ju såååå braaa att läsa högt. Nej, inte för den här lilla tjejen eller mamman för den delen.
Det låter nog konstigt, som att jag skulle veta bättre än de pedagoger som är med henne i skolan. Nej, jag är inte pedagog jag är hennes mamma och vi kämpar varje dag med att hon ska fixa skolan och läxorna. Varje skoldag och läxa är en utmaning ett hinder att kliva över, att komma närmare slutdestinationen, att klara skolan och i alla fall få godkänt i betyg.
Så nu känns det bättre.

2 kommentarer:

Madlar sa...

Grrrr, detta gör mig vansinnig! HAr skolan ingen specialpedagog att tillgå? Byt ut läsläxan mot talböcker, ett utmärkt komplement till högläsning. Om personalen ifrågasätter det visar det endast deras inkompetens på området. KRÄV kontakt med spec.pedagog o tal/skrivcentrum med resurser anpassat för dotterns bekymmer. Ska finnas i varje kommun!

Gafflan sa...

Hon har en specialpedagog som vi båda tycker mycket om men ibland kolliderar vi som med
t ex högläsning. Sen är det så att vilka resurser, i form av arbetsmaterial i skolan, är tydligen upp till den lärare som undervisar. Jag vet att det finns utmärkta program men det är pengar som styr. Många barn som har samma problem men en del föräldrar skäms å sina barns vägnar och talar inte om att deras barn har ett funktionshinder. Tänk så mycket enklare det hade varit om man som föräldrar, på vår skola, hade gått samman och krävt bättre arbetsmaterial för barn och lärare. Trots hennes problem så har hon i alla fall aldrig sagt att hon inte vill gå till skolan. Hon går dit, hon jobbar och kämpar. Det finns ett ljus i mörkret och det är att hon är duktig på engelska (är ovanligt för dyslektiker) där hon läser utan problem, kan stava och har ett suveränt uttal.