Veckans sanning.

Jag har tandläkarskräck.
Inget konstigt kanske för det är ju ganska vanligt eller hur?
Min oro är liksom inte normal...
Ska till tandhygienisten nästa vecka och redan nu har jag ångest, svårt att fokusera på saker, ont i magen. Dagen före ett besök kan jag inte sova, absolut inte äta, har diarréer, huvudvärk och kallsvettas. Nu kan man tycka att det är väl inget att gå till hygienisten...men efter behandling hos henne är jag helt slut och kan inte tugga ordentligt på i alla fall dom tre efterföljande dagarna. Det är förenat med så mycket obehag (för min del) att vi delar upp behandlingen i två gånger, dels för att det inte ska bli så lång tid där och dels för att ta överkäken en dag och underkäken en annan. Det bästa med att gå till tandhygienisten är när hon är klar!
Men det finns ju alltid ljus i mörkret...jag är inte spruträdd så om det måste läggas bedövning är det absolut inga problem. Bring it on!
Förr när jag skulle till tandläkaren fick jag stesolid...ja, sen var ju det dagen borta! Sådana preparat är bra att dom finns men det funkar ju inte att ta om man ska sköta arbete och ta hand om en familj. Förresten fick jag bakrus också. Det finns andra piller man kan få i dag men jag avstår från den "fyllan" (jag kanske skulle prova förresten).
Vad är jag då rädd för egentligen? Egentligen inte själva ingreppet som sådant för det finns ju bedövning mot smärta men...jag har ingen KONTROLL och då får jag panik. Jag litar inte på dom, okej!
Man kan ju tro att jag inte skulle gå dit överhuvudtaget men ser ni det alternativet finns inte för att ha hela och rena tänder är viktigt för mig och jag går dit vare sig det är tandhygienisten eller tandläkaren som kallar.
Heja mig!!