Vardag

Evighetsarbete. Det är det man aldrig blir färdig med. Se föregående inlägg! Vi pratade om det jag och min man. -"Det är lika för alla! sa han. Innan jag visste ordet av hade tanten svar på tal. Hon menade att det är det visst inte, det är ju alltid hon (läs jag) som utför detta dagliga man aldrig kommer ifrån. Du gör bara ströinhopp i "hotell och restaurangbranschen". Dom flesta familjer som jag vet där hjälper man varandra med vardagen. -"Då kan väl du gå ut och snickra då?" svarade maken. Nu fick varken tanten eller jag luft. Snickra...det är väl inget evighetsarbete. Ajöss nu går jag och hoppar från berget! Tvättberget alltså. Det var som att prata med en vägg. Det fattade tanten också.