Avslut och Gott Nytt År!

Julen försvann i ett nafs och ingen var gladare än jag över att få gå till jobbet igår. Hur mycket jag än älskar min familj så är dom oerhört irriterande. Ibland.
Mest irriterande är (fortfarande) de faktum att alla tre tror att dom bor på hotell och att jag är någon sorts hushållerska/kock/tvätterska/städerska och hålla-ordning-på allt-chef samt komma ihåg vart alla har lagt sina nycklar/glasögon/telefoner/linser eller annat viktigt. Om jag kommer ihåg?? Nä. Jag har numera fullt i alla kom-ihåg-fack i min hjärna och ska något nytt in måste något annat ut... så jag har slutat stoppa in nytt utan kör allt på lappar. Om det funkar? Det beror lite på vart jag lagt lappen...

I alla fall så fyller jag snart år (1:a januari). 50 år. När blev jag så gammal??
Det blir inget kalas. Jag har avsagt mig ALL uppvaktning för, om jag ska vara helt ärlig, orkar jag faktiskt inte rodda med ett kalas till. Jag har haft både 18-års kalas och julafton inom loppet av 20 dagar så nu får det vara färdigkalasat ända tills äldsta fyller år. Vilket hon gör i slutet av januari. Jag hintade för min familj att jag kunde tänka mig ha kalas om jag slapp fixa något själv men det var ingen som fattade. It is what it is och jag älskar dom ändå. Faktiskt. Jag är lyckligt lottad som har en familj, mat och tak över huvudet. Det finns inget mer att önska sig

förutom att önska Er en God Fortsättning och Ett Gott Nytt År!!

Skål & Pöss på er.

Hälsporre.

Känn på det ordet lite.

Hääääääälsporrrrrrrrrre.

Bokstavligt och bildligt en hälsporre men sanningen
är att det är senan som fäster mot och under hälbenet
som framkallar smärtan i hälen.

Det är min senaste åkomma.



Pöss på er

Igår var det också en dag.

Jag fastnade med en nagel (inte hela världen) i kontorsstolen på jobbet så att det blödde. AJ!

Maken lyckades tappa taget om sina hörselskydd så illa att dom slog till honom rakt över ögat. Han kom hem med begynnande blåtira samt svullet ögonlock. AJ!

Yngsta kom hem tidigt pga den här händelsen. Hoppsan!



Pöss på er.

Partyhatten på?!

Jag har numera en 18-åring hemma.
Joråsåatte...

18-åringen gick all in under helgen som gick. Å då menar jag inte att hon satt hemma hon mami o papi.
Nä, det var party, party, party, pubar och krogar både fredag och lördag!!
I morse var hon seg som kola.

PS. Jag kan meddela att även 18-åringens mamma var i segaste laget men då mer av att ligga vaken och undra när damen i fråga hade tänkt att infinna sig i hemmet och inte av att ha inmundigat något starkare än vatten . DS

Det kostar på att ligga på topp!


Pöss på er.

Nya matvanor.

Tro nu inte att jag går på diet för så är icke fallet. Jag har gett upp att minska i omfång.
Däremot har jag vid snart 50 års ålder upptäckt att dadlar är förbannat gott. Surprise, surprise!
Så har vi den ädla kryddan saffran. Je bare säger´t! Att lussebullar MED saffran kunde vara så in i baljan gott. Det hade jag aldrig trott. Ja, jag är mycket förvånad själv.
Kaffe antar jag att det är många som inte kan leva utan. Då kan jag meddela att jag klarar mig så bra utan. Inte kaffesugen ett dugg. Aldrig sugen. Jag dricker denna dryck enbart om jag får kaffegäster. Didn´t see that one coming!


Pöss på er.

Övning ger färdighet

heter det.
Och det gör det säkert. Också.
Jag vet inte om det är jag eller yngsta som måste öva mer men att jag skulle låta henne övningsköra bil med mig som passagerare vid något mer tillfälle ser jag som högst osannolikt.
OMG!!
Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv...
eller i alla fall just då.
Skrattade hysteriskt gjorde jag också. Med ena handen på bildörrens handtag. Ni vet flyktinstinkten och adrenalinet var på topp. Jösses!
Vilken tur att det finns trafikskolor. Jag betalar mer än gärna!!

PS. Yngsta tar körlektioner men lyckades övertala mig att få köra lite... DS

Pöss på er.

Va? Nä, jag är arg!

Alltid.
Det är jobbigt.
Att vara ödmjuk och inte måla fan på väggen är inte min grej. Längre. Nej, jag har lust att slå någon på käften. Gärna de människor jag är arg på.
Sen är jag trött också.
Mentalt utmattad av att hitta lösningar. Börjar varje dag med "Idag...". Fast det skiter sig. Alltid.
Jag sätter inte mig själv först. Det är extremt energislukande att ständigt vara steget före eller på hugget.
Känner mig som Dr Jekyll och Mr Hyde. Om någon frågar hur det är säger jag att det är bra, fast jag egentligen har ett svart hål inom mig. Aldrig att jag talar sanning. Kommer aldrig att hända.
Det kanske känns ärligt här men jag skrapar bara på ytan.

Det här får bli det sista jag skriver på ett tag.
Nu ska jag försöka bli en hel människa.
En glad människa.
En människa.